måndag 3 oktober 2011

Finmekaniken

Häromsistens köpte jag en Konica Auto-Reflex, den första modellen, med hel- och halvformatsspak. På kameran satt ett lika fint objektiv, med den lite udda kombinationen 52mm f/1.8.
Snyggt med både aluminiumdelar och svart skärpeinställningsring.

Men oj så besviken jag blev när objektivet gav upp under första provturen och det plötsligt gick att ställa in bländaren med fokuseringsringen!

Helt oberörd av det faktum att jag lyckats förstöra tre av tre objektiv som jag tidigare försökt mig på att skruva isär, så gav jag mig glatt på att skruva loss de sandkornssmå skruvarna runt fokuseringsringen. Till slut hade jag fått isär eländet och jag hittade dessutom felet! En skruv hade lossnat.

Det här var nu fem dagar sedan. Jag har fortfarande inte fått ihop objektivet igen. För hur jag vänder och vrider på grejerna så förstår jag inte riktigt hur det ska hänga ihop. Det hade ju varit en fördel om man haft ett väl fungerande objektiv att snegla på, så man visste i vilken ordning saker och ting ska sättas ihop. Men icke!

Dessutom behövs nog en rejäl klutt smörjfett för att fokuseringsgängorna ska må bra. Och så var det ju det där med att hitta var gängorna ska skruvas i.

Det är bara att konstatera att finmekanik inte är min starka sida. Vilket är en sorg. Men efter ett antal förstörda objektiv borde man ju börja fatta nånting.

Jag har i alla fall inte slarvat bort fjädringsmekanismen till bajonetten. Än.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar